Dopingmedel
Snabbfakta
Hälsoeffekter
- Anabola steroider och testosteron
- Anabola steroider orsakar långvariga förändringar i hjärnan
- Anabola steroider och reproduktiv hälsa
- Interaktioner mellan anabola steroider och rusmedel
- Undersökning av anabola steroiders biverkningar
- Dinitrofenol (DNP)
- Diuretika
- Efedrin
- Insulin
- Insulinliknande tillväxtfaktor (IGF-1)
- Klenbuterol
- Klomifen
- Melanocytstimulerande hormon (MSH) och dess derivat
- Modafinil
- Långkedjad IGF (LR3IGF-1)
- Placentahormon
- Sköldkörtelhormonerna
- Tamoxifen
- Tillväxthormon
Modafinil
Medicinsk användning
Missbruk
Egenskaper och funktionsmekanism
Biverkningar
Medicinsk användning
Modafinil är ett stimulerande medel. Det är utvecklat i slutet av 1980-talet för behandling av narkolepsi, som innebär plötsligt sömntillstånd dagtid. Ungefär 0.02–0.03 procent av befolkningen lider av narkolepsi. Modafinil är i användning i ungefär 20 länder. Det finns inget försäljningstillstånd för modafinil i Finland, men med specialtillstånd från Fimea kan narkolepsi behandlas med modafinil även i Finland.
Modafinil används, utöver för narkolepsi, även för andra tillstånd som innebär sömnighet under dagtid. Det används även sporadiskt för behandling av minnes- och uppmärksamhetsstörningar, Alzheimers sjukdom och depression [1].
Missbruk
Modafinil är klassat som dopingmedel. Dess effekt på prestationsförmågan har inte undersökts, men på basen av de verkningar ämnet uppvisar antas det förbättra uthålligheten och explosiviteten. Man vet att modafinil använts i samband med kroppsbyggnad p.g.a. dess aptitminskande effekt, för att minska mängden fettvävnad.
Egenskaper och funktionsmekanism
Modafinilets verkningsmekanism avviker från verkningsmekanismerna hos stimulerande medel av typ amfetamin och efedrin. Modafinil bildas inte heller i kroppen av amfetamin- eller efedrinderivat. Adrafinil, som är äldre än modafinil, är till strukturen och sina effekter ett modafinil-liknande läkemedel.
Modafinil verkar på flera olika ställen i hjärnan [2]. Dess sannolikt viktigaste vakenhetshöjandeeffekt är på mellanhjärnans botten i hypotalamus, där det aktiverar de för reglering av sömn-vakenhetstillstånd viktiga nervbanor som använder orexiner, eller hypokretiner, som transmittorämnen.
Det aktiverar också de sympatiska alfa-1-receptorerna i centrala nervsystemet, ökar verksamheten hos de stimulerande glutamin- och histamintransmittorämnena samt förstärker effekten av serotonin i hjärnbarken. Det minskar även verksamheten hos inhibitoriska nervceller som använder gamma-aminosmörsyra som transmittorämne.
Modafinil stimulerar inte det centrala nervsystemets dopaminsystem, vilket är amfetaminets viktigaste effekt på det centrala nervsystemet.
Biverkningar
Modafinil kan ge välbehagskänsla och beroende, men i betydligt minde utsträckning är vad som är fallet för amfetamin. Det tolereras väl i terapeutiska doser, men biverkningar i form av sömnlöshet, huvudvärk, nervositet, ångest, aggressivitet, blodtrycksstegring och hjärtsymtom, kan uppträda [1, 2, 3].
Timo Seppälä
chefsläkare
Finlands Antidopingkommitté ADK rf
Referenser:
[1] Kumar (2008): Approved and investigational uses of modafinil: an evidence-based review. Drugs 68(13):1803-39.
[2] Minzenberg & Carter (2008): Modafinil: a review of neurochemical actions and effects on cognition. Neuropsychopharmacology 33(7):1477-502.
[3] Spiller, Borys, Griffith, Klein-Schwartz, Aleguas, Sollee, Anderson & Sawyer (2009): Toxicity from modafinil ingestion. Clinical Toxicology (Philadelphia) 47(2):153-6.
Uppdaterad: 09.02.2012



